Fäbod

Fä är ett äldre ord för kreatur, alltså djur som kor, får och getter. En fäbod är en samling byggnader, stugor, fähus och mjölkbodar.

 

För att korna ska klara vintern måste vi ta in dem och ge dem mat. Maten måste samlas in sommartid. Istället för att låta djuren beta på ängarna nära gården så flyttade man djuren till en fäbod i skogen. Djuren fick beta i skogen under sommaren och gräset som växte på ängarna runt gården slogs och sparades som vinterfoder. På vintern hämtade man gödslet från fähuset så att den kunde spridas på åkrarna. En by hade ofta en gemensam fäbodvall dit djuren flyttades.

 

Ansvariga på fäbodarna var yngre kvinnor, tonåringar, ungdomar. Det kunde till exempel vara en dotter och en hyfsat jämnårig piga som flyttade till fäboden tillsammans med djuren. Deras jobb var att sköta djuren. Se till att de kom in till kvällen och släppa ut dem på morgonen. Mjölka morgon och kväll, och ta hand om mjölken: ysta ost, koka mese och kärna smör. Dessutom ska de skydda djuren mot skogens faror, rovdjur och annat skrömt.

 

Det är svårt att veta hur länge fäbodkulturen har funnits, men troligtvis började traditionen redan under järnåldern. Ett av de äldsta skriftliga beläggen för fäbodbruk i Ångermanland har hittats i Vibyggerå och är från 1558.